Jag fick den stora äran att börja prata om ledarskap därför döpte jag inlägget till ett passande namn, ledarskap. Då är bara frågan vart man ska börja när det är så fritt. Jag får väl börja med att ställa en fråga till mig själv.
- Varför valde du just ledarskapsprogrammet när det finns typ 100 olika program att välja där du blir något direkt efter gymnasiet?
Jo det var just därför jag valde ledarskap, för att jag inte visste vad jag ville bli för två år sedan. Jag ångrar inte att jag valde denna inriktning för jag har lärt mig jättemycket som jag kommer ha stor nytta av i framtiden. Trodde inte att man kunde förändras så mycket på så kort tid. Det kändes som jag blev en helt ny person så fort jag började gymnasiet. På högstadiet var jag ALLTID nervös inför redovisningar, vågade nästan aldrig prata, sminkade mig varje dag, hade alltid "snygga" kläder på mig o.s.v. Nu är det helt omvänt, inget av detta stämmer längre. Jag visste nog inte vem jag var förr, nu känner jag mig trygg i mig själv. Om jag hade valt gymnasieprogram nu så hade jag förmodligen valt något annat som är intressant, roligt och praktiskt som fordon, el eller bygg. Men då hade jag kanske inte blivit den jag är idag.
Hur vet man att man valt rätt?
Väldigt bra inlägg! Jag känner igen mig själv i det där otroligt mycket, i början av gymnasiet var jag precis sån som du beskriver. Jag sminkade mig ständigt, hade väskan full med parfym, hårspray och smink. Jag var livrädd för att prata inför klassen och struntade ständigt i det. Men med åren har jag växt upp, jag har för varje dag blivit starkare och idag går det någorlunda okej. Jag är fortfarande nervös varje gång men jag känner mig trygg i mig själv och vet att för varje gång jag ställer mig upp och övervinner rädslan tar jag mig ett steg närmre mitt mål att kunna stå framför en grupp och känna mig trygg. Det är ingen linje man blir något direkt efter som sagt, men man blir så många erfarenheter och en så mycket bättre talare vilket är guld värt kanske bättre än ett jobb, eller ? / Elin
SvaraRaderaJag tror inte att man kunde välja fel när man skulle välja linje. Det är ju inte så jävla många som visste exakt vad de ville göra när de blev stora. Jag ville verkligen bli psykolog eller jobba på ett behandlingshem när jag valde därför valde jag ledarskap, men nu vill jag absolut inte det längre! Men man har ju utvecklats något sjukt mycket, men det gör man nog oavsett vilket programm man valt. Men det är väldigt bra kunskaper man får av att gå ledarskaps linjen, att stå och prata inför grupper osv. är något som man måste göra minst två gånger i veckan. Puss!
SvaraRadera/Tove
jag tycker det är roligt med alla kommentarer. Men tror man lärt sig nästan allt om varandra men ändå lär man sig bara mer och mer för varje dag. Jag tror vi alla kommer stå en dag inför en stor grupp människor och prata som om vi aldrig gjort något annat förut. Keep going my friends!
SvaraRaderaAtt börja på denna linje var inget som var planerat.
SvaraRaderaDet blev egentligen bara så utav en ren slump efter att redan bytt linje hit och dit.
När det inte fanns något mer att byta till i Falköping kom idén om Skövde.
Ledarskap blev det första programmet jag prova på här i Skövde och det visa sig vara det rätta.
Trots att det inte alls var vad jag trodde om mig själv då.
Jag trodde tillexempel aldrig att jag skulle våga börja i en ny klass i en ny stad. Där jag inte tidigare kände någon.
Men på något vis blev det så jag tror att det kan berott på att min vilja utav att byta linje var starkare än min feghet.
I dag vet jag att jag gillar att prata och redovisa inför folk även om det är nervöst.
Att göra något man egentligen inte vågar göra tror jag gör en starkare efteråt.
Jag tror även att om man bara vill något tillräkligt mycket så klarar man det oavsett hur nervös man kan tänkas vara. / Emelie